Sväva i ovisshet...

...är aldrig roligt.... jag vill ha besked.... nu....
Som några har påpekat för mig är det lite dåligt med mitt bloggande för tillfället och det har sin anledning och nu känner jag mig redo att berätta lite.
För en liten tid tillbaka hittade jag en knut i mitt ena bröst och att jag blev rädd är nog det minsta jag kan säga! Jag fick en tid direkt hos min läkare och blev sedan vidareskickad för mammografi, ultraljud och nål... vad det nu hette där de stack in en nål i knuten och rotade lite för att kunna analysera vad knuten är för något. Det kan vara så enkelt som en muskelknut, en vätskefylld bubbla (vad nu det hette), en cysta eller något helt annat. Sen en tid tillbaka har jag gjort till rutin att känna på mina bröst efter just knutor så jag vet att för två månader sen fanns den inte där så om knuten är något dåligt har jag i alla fall upptäckt den tidigt, samt att jag är ung. Vanligast att få bröstcancer är vid 40-årsåldern och uppåt. Så jag har massor med anledningar att tänka positivt och det gör jag, för det mesta. Men ibland kommer den där förbaskade "tänk om... tänk om det är bröstcancer...." och då blir jag helt klart livrädd!!!! Usch, jag blir tårögd bara jag skriver om det... Emotionellt går det upp och ner. En dag kan jag må hur bra som helst, vara glad och livlig och inte alls tänka på det, vissa dagar är det mycket funderingar, oro, ängsla, rädsla, ilska, frustration på väntan.... Men nu är testerna gjorda och jag väntar på min tid där jag ska få svaren. Svaren som säger att det absolut inte är något fara.... det har jag nämligen bestämt!!! Fantamej!!!