En handelsman skickade en gång iväg sin son för att denne skulle lära sig lyckans hemlighet av den visaste av alla män. Den unge sonen vandrade genom öknen i fyrtio dagar, tills han nådde fram till ett vackert slott uppe på ett berg. Där levde den vise som ynglingen letade efter.
Men i stället för att träffa en helig man trädde vår hjälte in i en sal där han möttes av en väldig aktivitet. Köpmän kom och gick, människor stod och samtalade här och var, en lite orkester spelade behagliga melodier och på ett välfyllt bord stod de mest utsökta rätterna i den här världen framdukade. Alla ville tala med den vise, och ynglingen fick lov att vänta i två timmar innan han slutligen blev emottagen.
Den vise mannen lyssnade uppmärksamt till motivet för ynglingens besök men sade att han just då inte hade tid att förklara för honom vad som var lyckans hemlighet. Han föreslog att den unge besökaren skulle ta en tur genom slottet och komma tillbaka om två timmar.
'Under tiden skulle jag vilja be dig göra något', avslutade den vise och gav ynglingen en tesked i vilken han hällde två droppar olja.' Bär den här skeden när du promenerar runt, utan att spilla ut oljan.'
Ynglingen började gå upp för trappan och nedför palatsets alla trappor, hela tiden med blicken fäst på skeden. Efter två timmar återvände han till det rum där den vise mannen uppehöll sig.
'Nå', frågade den vise, 'såg du de persiska väggbonaderna i min matsal? Såg du trädgården som det tog mästaren bland trädgårdsanläggare tio år att skapa? Lade du märke till de vackra pergamenten i mitt bibliotek?'
Ynglingen erkände skamset att han inte hade sett någonting. Det enda han hade bekymrat sig om var att inte spilla ut oljedropparna som den vise hade anförtrott honom.
'Gå då tillbaka och lär känna min underbara värld', sade den vise mannen. 'Du kan inte lita på en man om du inte sett hans hem.'
Ynglingen kände sig genast lugnare, tog skeden och började åter promenera runt i palatset, och lade denna gång noga märke till alla konstverk som hängde på väggarna och i taken. Han betraktade trädgårdarna, de omkringliggande bergen, blommornas fulländning, den finess om låg bakom varje konstföremåls placering. Åter hos den visemannen redogjorde han i detalj för allt han hade sett.
'Men var är de två oljedropparna jag gav dig?' frågade mannen.
När ynglingen tittade ner på skeden förstod han att han hade spillt ut oljan.
'Det här är det enda råd jag har att ge dig', yttrade den visaste av alla visa. 'Lyckans hemlighet ligger i att uppmärksamma allt det underbara i världen och ändå aldrig glömma de två oljedropparna i skeden.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar