Får man skryta?

Jaaaa, det får man!
 

Jag är sååååå NÖJD med mig själv!

Okej, för er som inte följt min blogg kan jag berätta att springa har ALDRIG varit min grej. Dåliga knä & ansträngningsastma har alltid varit min ursäkt till konditionsträning. Springa 500m var en fasa och något jag knappt kunde faktiskt. Jag har så gott som alltid tränat men de senaste två åren har det verkligen hänt grejor! Jag kan säga som så här, jag har börjat träna med människor som KAN träning, som utmanar mig, som pushar mig, som övertalar mig att det är mind over matters som gäller. Och då menar jag främst dig Jenny Pariola!!! När jag fesade med mina vikter kom du och skrattade åt mig, höjde vikterna och stod bakom mig tills jag gjort mina repetitioner :) Du hjälper mig förstå varför kroppen reagerar och agerar som den gör. Du tror på mig när jag själv inte gör det. Du bryter ner målen så de blir överkomliga. Du får mig att tycka det är kul med fysiska utmaningar, att älska utmattning och även att se det positiva med träningsvärk hahaha

Så vad är det då jag är så nöjd med, jo dagens löpning! Innan vintern slog till sprang jag som längst 3 km och då var jag slut efter det. Under vintern har det inte blivit någon löpträning utan mer konditionsträning i form av attack, spinning och combat. Attacken har varit grymt bra, intervallträning deluxe :)) Så idag när jag snörade på skorna var min plan gärna 4km, kanske till och med 5km.
Jag sprang 7km!!!!!!
Kan knappt fortfarande förstå :D

Jag började och sprang upp till Oasen, fortsatte mot Willys, svängde ner in och runt i bostadsområdet och förbi Flaningen. Hem till Jenny (där det blev en kort drickepaus och snytepaus, tack Jenny!) och sen sprang jag hem via Trelleborgen, Övre och allén upp för St Gertruds väg. Visst, sista 500m var jooooobiga ;) Men jag klarade det!

Precis som Jenny alltid säger, jag kan mer än jag tror!

Så den där milen känns plötsligt inte så omöjlig :D

En bild innan och en bild efter (något tröttare!)