Idag är det bättre!

Igår hade jag verkligen sjuk ångest inför loppet och jag kände mig väldigt uppgiven. Till slut var jag så trött i tankarna att jag helt enkelt inte orkade tänka mer på det och gick helt enkelt och la mig. Och ni kan ju gissa om jag har drömt hinderbana :P Först kände jag mig bara tröttare av mina drömmar, men nu på morgonkvisten börjar ett lugn infinna sig. Jag har unnat mig en sjudundrans mumsig frukost...

 

...fått pepptalk från en vän och speciellt det som fastnade var när han sa: "Tänk på var du började för två år sen! Du har kommit enormt långt med DIN träning. INGEN kommer att jämföra dig med eliten av loppet (vi pratade om Gladiator-Victor) utan bara det faktum att jag VÅGAR anta denna utmaning säger mycket om mitt psyke." Och jag känner att han har helt rätt! Jag gör detta på mina premisser, detta är mitt lopp! Och att jag sedan har underbara Therese vid min sida (tack för ditt pepp-inlägg sweetheart!) gör att min ångest börjar släppa och nu ska jag hitta tillbaka till glädjen igen. Detta är inte på liv och död, det är bara en ny utmaning :D