Toughest, dagen i bilder!

Här är hela laget samlat innan avfärd mot banan

Alla fick vars ett chip som man skulle fästa runt ankeln

Jimmi och jag förbereder

I det stora laget var vi sedan uppdelade i mindre

lag och här är Crossfit Limhman lll

Julian, Jimmi, Cristopher, jag, Emily och Therese

När vi stod i startfollan var vi supertaggade!!!
Bästa gruppen och det hördes att vi kom :))

Här har vi precis startat, om jag bara hade vetat vad den närmsta timmen skulle innehålla hahaha

 

 

 På väg mot första hindret

Therese tar sig snyggt över

Emily är över och jag på väg över

Stakethinder

 

Therese, jag & Emily fortsätter mot nya hinder 

 

Under bryggan vid kallbadhuset

 

Här stod min mamma & syster och hejade. Jag hörde och sen såg dem. Det roliga var att Jenny stod precis bredvid men det registrerade jag inte :( Sorry Jenny! Men tack för hejaropen :D

 (här var jag riiiiktigt trött, sanden var för jä--ig!)

 

Här är halva loppet gjort och jag sa till Therese att hon skulle sticka, jag kände verkligen att jag sinkade henne. Fast hade jag vetat vilket hinder som kom härnäst hade jag nog använt mig av henne som hjälp en liiiiten stund till hahaha

 Therese flyger snabbt över

Jag knegar mig upp

 

Therese samlar kraft inför nästa hinder

Det var varannan under, varannan över

Under var helt klart min favorit!!

Sista över-hindret (i denna sekvensen)

men se de gick inte... gå tillbaka och samla kraft

 

Publiken var underbara "Kom igen rosa tröja!!!" skrek

dom flera gånger och det gav verkligen kraft

"Kom igen, kom igen, kom igen!!!"

  Och fantamej, jag kom upp hahaha

Och så drog jag vidare :P

Therese är på väg mot höbalarna

 Hoppla hej, fixade hon hur snyggt som helst!

;))

 Jag är på väg mot höbalarna och jag var så törstig vid detta skedde så när jag såg min syster hålla en colaflaska satte jag kurs mot henne istället :D

Mitt eget team som hjälper mig med dricka och papper (jag hade bett mamma att ha näsduk redo för min näsa har en tendens att rinna när jag springer) Men för en gångs skull behövde jag ingen!

 Så jag satte fart mot höbalarna istället!

 Åååhhhhh UPP!

Jamen kolla, jag klarade det :D

Tessan & Emily har kämpat sig i mål :))

 Sista biten in mot målet. Här var jag bra trött. När jag sprang förbi pappa här ropade jag till honom "jag hatar sand, jag ska aldrig mer gå till stranden!" hahaha Lite väl dramatiskt kanske men fy så trött jag var på sand-löpningen!

På spurtsträckan hade vi fler över-under-hinder (såklart!)

 

och allra sist ett kryphinder som aldrig ville ta slut.

Kändes det som i alla fall :P

 YAY!!!!! MÅL :D

 Äntligen!!!

Min underbara familj och mina fantastiska lagkamrater
var direkt framme och gratulerade mig :))

 Och medalj såklart :))

 YES, där satt den :D

Bästa laget med sina fina medaljer

(Julian fick oxå en även om han inte är med på bilden) 

 

Först vill jag tacka alla som kom in och hejade på oss. Det betyder så mycket mer för mig än ni anar, verkligen!! Kärlek till er!

 

Sen har jag en person som jag vill tacka extra mycket

THERESE

Vad hade jag gjort utan dig! Du har peppat, puschat, lugnat, hjälp och framförallt, aldrig givit upp med din tro på mig! Du är en stjärna och jag är ärlig när jag säger att det var tack vare dig som jag fortsatte kämpa igenom helvetessanden när jag egentligen ville ge upp! Innan loppet lugnade du mig med att vi gör det tillsammans, vi startar ihop och går i mål ihop. Och du var mig så trogen att det värmer mitt hjärta enormt! Mer än halva loppet peppade du mig när du såg att det var tungt för mig, du drog ner på ditt eget tempo och aldrig någonsin kände jag av att du ville dra iväg eller tvinga mig springa snabbare. Den lojaliteten gav mig så mycket styrka att efter vattentunnorna var jag bara tvungen att släppa dig. Jag hade inte hjärta att dra ner dig mer utan jag ville att du skulle få "sträcka på benen" och utmana dig själv! Ditt jävlar-anama-pepp innan loppet satt i bakhuvudet och på något sätt fick jag en nytändning efter stranden som bar mig i mål (bar och bar, jag tyckte mina ben fick jobba ganska bra hahaha) Men du förstår vad jag menar!

DU ÄR MAKALÖST UNDERBAR!!!

 

Än en gång har jag inset att jag kan så mycket mer än jag tror om mig själv och jag är så (ursäkta min franska) jävligt STOLT över mig själv!

Mitt mål var att klara det under 1 timme 30 minuter

Jag sprang i mål på 59.37

UNDER TIMMEN!!!!

Jag kan knappt än idag förstå detta! Det är en magisk känsla!

Så nu är det bara att ladda om till nästa år för jag hoppas verkligen att detta

kommer igen :D Och då hänger väl DU med ;)) 

 

Detta är så sjukt häftigt, en kille som har lyckats filma hela loppet. Han har kortat ner klippet till 10 minuter så ta en titt så kan ni få se allt vi gjorde :D